Krav på textilmärkning i EU och USA: fiberinnehåll, skötsel och ursprung

Vilka textilprodukter som kräver märkning i EU

Förordning (EU) nr 1007/2011 gäller textilprodukter och produkter som innehåller minst 80 viktprocent textilfibrer (art. 2). Det omfattar bland annat möbler, överdrag till paraplyer och parasoller, vissa golv-, madrass- och campingöverdrag samt textilier som utgör en integrerad del av andra produkter där deras sammansättning anges.

Märkning är obligatorisk så snart en textilprodukt tillhandahålls på marknaden (art. 4, art. 14(1)). Uppgifterna kan finnas på en fastsydd etikett eller anbringas direkt på produkten, till exempel tryckta eller invävda. Oavsett vilket måste de vara hållbara, lättlästa, synliga och åtkomliga, och en etikett måste vara ordentligt fastsatt.

Märkningen ska vara på det eller de officiella språken i den medlemsstat där produkten når konsumenten, om inte medlemsstaten föreskriver något annat (art. 16(3)). I bilaga V förtecknas 42 produkter för vilka märkning inte är obligatorisk (art. 17(2)), och bilaga VI tillåter gemensam märkning för vissa produktgrupper (art. 17(3)). Exempel från bilaga V:

• Leksaker, klockarmband, etiketter och märken samt konstgjorda blommor.
• Textildelar av skodon, damasker, researtiklar av textilmaterial och necessärer.
• Skal för telefoner och mediaspelare upp till 160 cm², bordstablett i flera delar upp till 500 cm² samt grytvantar och disktrasor.
• Skyddstextilier och säkerhetstextilier, engångsprodukter (utom vadd), djurkläder, flaggor och banderoller.

Fibernamn i EU: använd namnet i bilaga I, inte handelsnamnet

Endast de fibernamn som förtecknas i bilaga I till förordningen får användas för att beskriva fibersammansättningen (art. 5). Leverantörsspecifikationer använder ofta koder, varumärken eller marknadsföringstermer i stället, så var och en måste omvandlas innan den hamnar på en etikett eller i en annons. Bilaga I har ändrats över tid, så kontrollera den konsoliderade versionen för den aktuella förteckningen.

Så anger du fibersammansättning: EU-regler och toleranser

De flesta etikettfel beror på att rätt fibernamn används i fel format. Förordningen innehåller särskilda regler för produkter av en enda fiber, blandningar, små mängder, produkter i flera delar och dekorationer av animaliskt ursprung.

Skötselmärkning: frivillig i EU, obligatorisk för kläder i USA

Förordning 1007/2011 omfattar endast fibernamn, sammansättning och icke-textila delar av animaliskt ursprung (art. 1), så skötselmärkning är inte obligatorisk på EU-nivå. Skötselsymboler på europeiska plagg kommer oftast från GINETEX-systemet, ett privat, frivilligt system som uppges vara anpassat till ISO 3758. Kontrollera nationella regler och återförsäljarkrav på varje marknad där du säljer.

I USA kräver FTC:s skötselmärkningsregel (16 CFR 423) att tillverkare och importörer av textila kläder och vissa metervaror fäster permanenta skötseletiketter. Etiketten måste vara synlig eller lätt att hitta vid försäljningsstället; annars måste skötselinformationen också finnas på förpackningen eller en hängetikett (423.6(a)).

Textiletiketter i USA: fiberinnehåll, företagsidentitet och ull

Enligt reglerna i Textile Fiber Products Identification Act (16 CFR 303) ska etiketten ange de generiska fibernamnen och viktandelarna, tillverkarens eller återförsäljarens identitet samt ursprungslandet (303.16). FTC:s företagsguide om textil- och ullagarna förklarar reglerna på ett lättförståeligt sätt.

Ullprodukter omfattas av 16 CFR 300: fiberinnehåll med generiska namn och andelar, den högsta andelen av eventuell icke-fibrös belastning eller fyllning, namnet eller RN-numret samt ursprungslandet (300.3, 300.25), på engelska (300.7). Andelar av ull och återvunnen ull anges alltid, även under 5 %. FTC påpekar att ullreglerna kan omfatta artiklar som textillagen undantar, till exempel hattar.

• Fiberinnehåll: generiska namn i ordning efter dominans i vikt för varje fiber på 5 % eller mer. Fibrer under 5 % anges som ”other fiber(s)” om de inte har en funktionellt betydande roll, till exempel ”4% spandex” (303.3).
• Företagsidentitet: företagsnamnet, ett registrerat ordvarumärke som används som husmärke (303.19), eller ett RN, ett registrerat identifieringsnummer som FTC utfärdar till företag med säte i USA via rn.ftc.gov (303.20).
• Språk och format: engelska (303.4), utan förkortningar, upprepningstecken eller asteriskfotnoter (303.5).
• Placering: plagg med halsringning har ursprungslandet på insidan i mitten av halsen, och ursprunget anges alltid på etikettens framsida (303.15(b)).
• Tolerans: ±3 % av den totala fibervikten (303.43), gäller inte påståenden om ”100 %” eller ”All”, utom för ornament (303.27, 303.43(c)).

Ursprungsland i USA, upplysning online och påståenden om Made in USA

Reglerna om textilursprung (303.33) gäller online lika väl som på etiketten. FTC definierar postorderreklam så att den omfattar material som sprids på elektronisk väg (303.1(u)), så en produktsida räknas. För internetannonser måste beskrivningen tydligt och framträdande ange om produkten är Made in U.S.A., importerad eller både och (16 CFR 303.34; 15 U.S.C. 70b(i)); för ullprodukter finns en motsvarande regel i 300.25a. Avsnitt 303.41 är annorlunda: det gäller fibervarumärken och generiska namn i reklam.

Om en annons använder ett fibernamn eller ett fibervarumärke måste den lämna fullständig uppgift om fiberinnehållet minst en gång, och reklam får lista fibrer i ordning efter dominans utan andelar (303.41–303.42).

• Importerade produkter: det land där produkten bearbetades eller tillverkades, fastställt enligt regler från US Customs and Border Protection.
• Tillverkad i USA av amerikanska material: ”Made in U.S.A.” eller en motsvarande fras.
• Tillverkad i USA med importerade material: en kvalificerad märkning som ”Made in USA of imported fabric”.
• Delvis bearbetad utomlands: beskriv båda, till exempel ”Imported cloth, finished in USA”. Ursprungsbedömningen följer metoden ”one step removed” i 303.33(b).
• Påståenden om Made in USA: textil- och ullprodukter följer denna lagstadgade standard. FTC:s allmänna regel för Made in USA-märkning (16 CFR 323) använder ett ”all or virtually all”-test för etiketter, inklusive postorderstämplar och -märken, och ersätter inte andra lagar om ursprungsmärkning (323.5).

Textilmärkning i EU och USA sida vid sida

De flesta varumärken har en fibersammansättningspost per produkt och återger den olika för varje marknad. Den här jämförelsen visar var utdata skiljer sig åt.

Vad som ska visas i textilannonser online

I EU måste fibersammansättningen vara tydligt synlig före köp, även när köpet sker på elektronisk väg, i enhetlig stil (art. 16(1)). I USA är ursprungsupplysningen obligatorisk online och reglerna om fiberinnehåll i reklam gäller. Andra EU-regler tillkommer: enligt GPSR kräver erbjudanden online produktidentifiering och uppgifter om aktören, samt varningar eller säkerhetsinformation i tillämpliga fall.

• EU: fullständig sammansättning med namn och andelar enligt bilaga I, på målmarknadens språk, formulerad exakt som på etiketten.
• USA: ett tydligt ursprungsuttalande (Made in U.S.A., importerad eller båda) i beskrivningen, och fullständigt fiberinnehåll minst en gång om något fibernamn eller varumärke förekommer.
• Produkter i flera delar: sammansättning per del (ytterlager, foder, stoppning).
• Skötsel: skötselinformationen på sidan ska stämma överens med den permanenta etiketten.
• Varianter: kontrollera sammansättningen per färg eller storlek; en färgad eller belagd variant kan ha en annan blandning.

Checklista för textiletiketter

Gå igenom de här stegen per produkt och per marknad innan du skriver ut etiketter eller publicerar annonser, och spara leverantörens provrapport eller specifikation tillsammans med produktposten.

Om du hanterar många leverantörsspecifikationer kan Doc2Shelf extrahera fibersammansättning, ursprung och skötseluppgifter ur PDF:erna och sedan ta fram utkast till deklarationsdokument för textil i EU och USA samt annonstexter för granskning, där saknade uppgifter markeras med platshållare av typen [REQUIRED]. Tjänsten testar inte fiberinnehåll och ersätter inte ett kvalificerat godkännande av etiketten.

1. Bekräfta omfattningen: en textilprodukt eller minst 80 % textilfibrer (EU), som inte finns i förteckningen i bilaga V; kontrollera om de amerikanska ullreglerna också gäller.
2. Samla in fibersammansättning per del, provrapporter, skötselanvisningar och tillverkningsland från leverantören.
3. Omvandla varje fiber till sitt namn i bilaga I (EU) och sitt generiska namn (USA), och ta bort koder och varumärken som används i stället för namn.
4. Ordna andelarna efter vikt och använd ”övriga fibrer” endast inom tröskelvärdena.
5. Dela upp produkter i flera delar och lägg till uppgiften om animaliskt ursprung där det är relevant (EU).
6. Lägg till element som gäller endast USA: företagsnamn, husmärke eller RN, ursprungsland och skötselanvisningar för kläder.
7. Översätt EU-etiketter till respektive målmedlemsstats officiella språk; behåll amerikanska etiketter på engelska.
8. Kontrollera placering och beständighet, inklusive ursprung på insidan av halsen för amerikanska plagg med halsringning.
9. Publicera matchande annonsinnehåll och kontrollera igen varje gång leverantör, blandning eller fabrik ändras.

Vanliga misstag vid textilmärkning

Dessa fel förekommer oftast när leverantörsdata kopieras direkt till etiketter och produktsidor.

Vad som förändras: EPR för textil och den förväntade DPP:n för textil

Direktiv (EU) 2025/1892, som offentliggjordes den 26 september 2025, ändrar avfallsdirektivet. Medlemsstaterna ska inrätta system för utökat producentansvar (EPR) för textilier, textilrelaterade produkter och skodon senast den 17 april 2028, vilket omfattar producenter som är etablerade utanför EU och säljer till EU. Införlivandet ska ske senast den 17 juni 2027, så nationella regler kommer att skilja sig åt mellan länder.

Textilier och kläder är också en prioriterad grupp i ESPR:s arbetsplan 2025–2030. Ett digitalt produktpass för textil förväntas i en framtida delegerad akt enligt ESPR, enligt kommissionens arbetsplan indikativt 2027. Det är ett vägledande datum, inte en rättslig tidsfrist. Dessutom har ESPR-förbudet mot att förstöra osålda kläder, klädtillbehör och skodon gällt för stora företag sedan den 19 juli 2026. Att hålla sammansättnings-, ursprungs- och skötseldata i en strukturerad post per produkt, och inte bara i tryckfiler, förbereder dig för båda.